10 dagar sedan sist. Datortiden går åt att uppdatera mig på diverse sidor. Facebook är väl den sida som får mest av mig förutom mailen. Annars blir det inte mkt datortid. Jag är nöjd med det. Men nu när jag har en skön hemmakväll on my own för första gången på länge kom suget för att skriva av mig med små små steg.

Jag har tänkt lägga ner den här bloggen. Men mitt hjärta vill inte riktigt. Finns mycket här för mig. Jag kommer förmodligen inte gå tillbaka för att läsa mer. Något som jag gjorde sporadiskt förr. Det finns ingenting att hämta från förr längre, förutom påminnelser. De behöver jag inte speciellt ofta och inte heller genom bloggen. Men när jag funderar kring hur många timmar bloggen, skrivandet, design-tiden tagit för mig och dessutom för alla som följt mig alla åren...nä... då går det inte.

Men jag kommer heller inte återgå till att vara en bloggare. Någon som i sin vardag återberättar tankar eller händelser. Jag får låta mig dras till bloggen. Då kanske det går en månad, mer eller mindre.

---

- Saknat Simone massor idag. Men nu är det bara en helg mellan oss.
- Lagade en väldigt god middag ikväll.
- Spenderade tid med vänner på olika håll.

Jag känner mig levande och kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig förr i mitt liv känt denna känsla av frihet, välbehag och stolthet över mig själv. Inte i förälskelse, inte i samband med föräldraskap eller någonting annat. Denna känslan är underbar. Me, myself and I.

Så jag tar mig en titt på världen som hänger på väggen, känner mig som en positiv del av den och lyssnar vidare på musiken.

Simone tror ju att jag är magisk lite ibland. Nyss kollade vi på Barnkanalen och i ett program sitter en äldre kvinna som Simone säger är magisk (orakel) och lägger ett pussel. Jag har noll koll på handlingen i programmet så jag förstår inte hur det hänger ihop med pussel o magi, men dottern utbrister...

"Titta, mamma! Hon är magisk som du. Hon kan lägga pussel jättesnabbt."

Så nu vet ni även det om mig... Jag kan lägga pussel...really fast. (Tchoo tchoo)
Not much.


Ett tag började jag oroa mig över det att Simone nämnde att jag är magisk ofta... Vill ju inte att hjärtebarnet ska på riktigt tro det och bli besviken sen när hon blir äldre. Men sen nu när hon börjar ifrågasätta mina magiska krafter, blir mitt mammahjärta stolt över hennes resonemangsförmåga. Även fast jag måste erkänna att en del av mig sörjer det faktum att jag inte fick vara en magisk mamma...på riktigt! För strax efter den kommentaren fällde hon detta:

"Fast hon är magisk...PÅ RIKTIGT!"

Såg Avatar igår...kommer se den många gånger igen. Vilken film!

ÖVERlycklig, Samira.

Då var julen över!
Märkte den knappt komma innan den försvann lika snabbt. Funderar på när man kan ta ner granen...hm...

Lilljulafton spenderades här hemma, med mat från lite olika delar av världen och julklappsleken. Jag hade bra med tur tills folk kunde sno från mig. Men jag fick en hel del klappar ändå. Natten blev lång och min planering att gå upp kl åtta på julaftonsmorgonen för att diska gick inte riktigt till så... Vaknade efter alldeles för lite sömn och fick skynda för att komma med ut till landet. Jag ogillar att lämna lägenheten i dåligt skick, men det fick gå an.

Sov mig genom halva julafton, men såg till att hålla mig vaken under de viktigaste delarna. Mat och julklappar. Sent på natten satt vi o såg på dokumentär om Irans drottning back in the days. Sen fastnade jag framför E! och äcklades av hemska skönhetsoperationer som snarare borde byta namn, då resultaten inte bjöd på någon skönhet whatsoever.

Och nu sitter jag här, fått bort diskberget men dammråttorna är kvar. Snart är även de ett minne blott. Har inga planer för dagen...men känner att den kommer bli fin!

Städmusik...

En puss för att Sawen snart är hemma...

Vaknade imorse med DEN svedan i näsa o hals. En kopp kardemumma-te ska ordna upp det nu, tänkte jag. Förkylningen blir värre för mig, medan dottern gick o blev frisk nästan på direkten. Får väl bero på att hennes immunförsvar har mer ork, för att det är nytt, haha.

Hade i alla fall himla trevligt igår...i snön...i kylan...med dansen...
Blir lunch med finaste Nio om inte för länge...sen får vi se vad dagen bjuder på. Kärlek vidare till er!

Ps, inte länge kvar nu tills min lilla jävul kommer hem...

Så här såg jag ut hela kvällen igår...

hade den minen fastklistrad på mig...

Ibland känner man inte igen människor på stan som hälsar, eller var som helst egentligen. Det händer väl alla? Men ibland, som tur är, väldigt få gånger känner man inte igen människors persona. Det är betydligt mer obehagligt.

Nästan så att det är en förlamande känsla, då man inte riktigt vet hur man ska handskas med situationen. Dessutom tampas med tankar om att motparten faktiskt själv känner av ens obekvämlighet och själv är obekväm. Jag vill aldrig mer hamna i en sån situation. Det var jobbigt.

Alltså...I just know some shit. Direkt jag såg den här snubben visste jag han skulle gå långt. O så gick han huuur långt som helst. Verkligen välförtjänt. Min favorit vid första ögonkast, favorit genom alla säsonger. Russell...u da maaaan!

Universum har gillat mig mycket på senaste. Jag är tacksam för uppmärksamheten och har inte riktigt kunnat klura ut någon logisk förklaring till varför all denna positivitet ägnat mig uppmärksamhet. Eller kanske är det så som Nio säger...att jag attraherar det genom att själv vara positiv...kanske är så enkelt. Oavsett så har jag inte grubblat så mycket utan tackat och tagit emot. Gäller att kunna ta vara på the joys in life.

Lilla tvåsamheten här hemma har inte varit friska nu på ett par dagar och igår när jag tittade mig i spegeln såg jag inte mig själv. Den här bleka personen med livlösa ögon tittade tillbaka på mig och jag blev chockad. Sådär ser jag inte ut. Varför går jag ner mig bara för att jag är krasslig, sjuk eller hemma med ett sjukt barn? Så skärpning idag direkt jag gick upp.

Invärtes och utvärtes...strålande.

Alldeles nyss....

Dottern: Mamma...igår när du städade. Då låg en rund grej med vatten och snö i på sängen. Så när man skakar snöar det.
Jag: Ja...
Dottern: Kommer du ihåg var du la den?

Jag dooooog.
Så jag slängde mig nästan på henne o pussade för att hon är så söt med sina yttringar innan jag visade var jag hade lagt den...ja vad heter dem? De där man skakar på o så snöar det? Snöglob?

Alltså jag älskar den här låten...hahaha...den får mig o le stort o sittdansa på stolen.

Nu försvinner jag in i tentamolnet.
1001 saker att göra och så lite tid. Tid är en bristvara...borde säljas på ICA för en billig peng.
Då hade jag lovat att aldrig mer handla på Coop eller Citygross...jag lovar.

På lördag har en vän dubbel-födelsedags-fest. Jag har fått ansvar för musiken. Det är ångest det. Men varje gång jag får musikansvaret blir jag glad som in i bomben. Tänk att en hel kväll få lyssna på musik man själv valt. Okej att en o annan låt är ditslängd för andras skull. Men helheten blir ju min musiksmak. Än så länge har jag 9 timmars musik samlad. Ska satsa på 20 timmar, då kan väl folk inte tröttna när de springer förbi listan. Vill helst skapa en lista där man ständigt hittar nya guldklimpar.

Jag känner inte ens människorna på festen...har ingen aning om vad de gillar för musik. Fick bara instruktionerna rnb o house. Och som vanligt säger jag...

Ris = "Vi vet inte vem som fixat musiken."
Ros = "Samira fixade musiken." he he

Ska se till o stå i ett hörn o luft-scratcha med hörlurar på... Får säkert sällskap hem då, tror ni inte det?

Känner ni "Ooooooo DEN låten måste spelas på en grym fest" får ni gärna kommentera här så slänger jag in den på listan.

Små glädjefaktorer på senare tid...

Möjligheten att se på show efter arbetstid och uppleva en hel arena stå upp och sjunga och klappa till Queens Radio ga ga. Det var lika mäktigt som det låter. Höjer vilken kväll som helst, speciellt en fredag kväll.

Känns som jag inte hinner blogga. Förhoppningsvis hinner jag senare idag el ikväll. Vill ju berätta om Radio Ga Ga. Bion o allt annat... men livet går snabbt. Ibland hinner man inte riktigt skriva ner allt som man njutit av.

Nu blir det i alla fall sen brunch på kaffebaren i kvarteret med min underbara 9. Sen måste jag hinna en del innan det blir filmkväll.

Fredagen är här och jag förvånas lika mycket varje vecka över hur snabbt tiden går. Denna dagen bjuder på kvällsjobb och kaaanske även lite fredagsmys. Vi får se.

Möttes av en besvikelse när jag skulle avsluta min frukost med en avocado och såg att den var dålig. Skitäckligt. Egentligen hade jag inte kunnat äta någon av de andra i nätkorgen. Men jag har nyss ätit ett syskonavocado till den ruttna och tänkt vid varje tugga att den inte smakar dåligt. Är lite känslig för sånt. Vill gärna ha garanti på att all livsmedel jag köper är friskt. Eeew.

Spenderade en hel del tid på ILVA igår. Gillar den butiken väldigt mycket, mycket stil och färger där på senare tid i alla fall. Syftet med besöket var att bränna mammas presentkort på femtonhundra. Insåg ganska snabbt att det inte skulle bli lätt. När vi gick runt utan att egentligen behöva något blev det så svårt att välja något att köpa. Vi gick i princip genom varenda avdelning för sig. Det blev slutligen prydnadskuddar i massor för den som undrar. Vi konsumerar så oerhört onödigt mycket. Inte vi som i min familj, utan vi som i västerlänningar. Nästan så man skäms.

Blev restaurangbesök innan jag for till C. En hel del behövde diskuteras och trots närvaron av problem lyckades vi ändå skratta och ha kul däremellan. Halva natten gick till N och sen somnade jag snabbt.

Känner att jag behöver fokusera lite extra på allting. Lugna ner mig en aning, trots att jag inte alls känner mig stressad. Men i förebyggande syfte. Är ovan vid denna mängd positivitet i mitt liv, så jag blir lätt cynisk, misstänksam och kritisk. Mitt inre har livnärt sig på att hitta fel väldigt länge. Men sådan är den inte längre, thank God.

ps...på bilden ser ni vad jag blir bjuden på av C. Sweet! Världens sötaste tekoppar från Indiska.

Här kommer ett helt inlägg om mina underarmar.

För nästan ett decennium sedan var mina underarmar fulla med ärr. Inte pga att jag skar mig, utan för att jag lekte med vår katt Milo så vilt att han alltid rev mig ganska hårt. Det blödde och blev skorpor som sedan föll bort. Jag fick höra att folk trodde jag skar mig och att det inte var bra. Jag reflekterade aldrig för en minut på det. Jag brydde mig inte vad folk tänkte. Ärren störde mig inte ens.

För ett halvt deccenium sedan fick jag ett stort ärr på min högra underarm. Jag hade jobbat natt på Max och skulle i stressens hetta lyfta två pommeskorgar o tömma. Eftersom allt gick på rutin tänkte man inte över exakt allt man gjorde. Så när jag lyfter, springer o snurrar runt korgarna, glömmer jag bort att anstränga mig lika mycket med högerarmen som med den vänstra. Så jag tappar nästan pommeskorgen med högern. Men lyckas få tag i ringen i handtaget med några fingrar så den inte trillar mot golvet. Istället fick jag hela korgen vilande mot min underarm. Hade en tio gånger tio cm ruta med rutigt mönster på underarmen i flera år efter det. Folk frågade vad som hade hänt mig, jag brydde mig aldrig eller sörjde ärret. Den var ju bara där.

Idag har jag inga av dessa ärr kvar. De försvann med tiden. Helt. Inga spår efter katt eller Max-perioden.
Istället sitter jag här med två underarmar som ändå inte ser likadana ut just nu. Den ena är totalt hårfri medan den andra är som de normalt brukar vara. Ett resultat av lasern. Jag har aldrig varit missnöjd med min kroppsbehåring. Men nu ser jag e klar skillnad mellan armarna. Men är ändå nöjd och gladast med den "håriga" armen.

Jag har haft så många anledningar till att vara missnöjd med mina armar och inte våga visa dem. Men har ändå nästan alltid gått i kortarmat och inte brytt mig. Tidigare då jag identifierade mig själv som en person med låg självkänsla, hade jag aldrig kunnat se dessa tecken på inre styrka och comfort. Men nu minns jag vilken stark och trygg person jag varit även då människor uttryckt att jag kanske borde vara annat. Jag är stolt.

Två stationära datorer igång, musik, en extern hårddisk och mycket pill innan allt fungerade mer eller mindre smärtfritt. En diskrensning på en fem-sex år gammal dator tog några timmar o fick bort ca 5 Gb skit. Efter flera timmars prat, umgänge med underbara själar och en massa massa musik senare somnade jag på fem minuter, runt tre inatt.

Vaknade abrupt och skräckslagen av porttelefonen imorse. Lyckades somna om och kom iväg till Samira som väntade i en salong och fick prova laserbehandling för första gången. Ingen smärta alls och glad som en nymatad gris skuttade jag från salongen med mindre hår på kroppen. När hon kommer igång med behandlingarna tänkte jag promota med info om behandlingarna och priser här för de som är intresserade o bor i närheten av Malmö.

♥


Pratade med min fina Sawen idag...då följande sades bland annat...

Sawen: Har x hört av sig än?
Jag: Nope. Det kan va så att han inte gillade mig.
Sawen: Det tror jag inte.
Jag: Inte jag heller.
Sawen: Hahaha, så bäst!

Det känns jättebra att inte springa omkring o va osäker kors o tvärs längre. Jag känner mig fin och nöjd skitofta jämfört med förr. Så nu när jag själv mår bra vill jag alla ska må bra. Kan inte förstå varför man inte väljer att må så här, när det här alternativet finns. Men jag minns fortfarande hur det är att vara på andra sidan. Men om jag hamnar där igen ska jag aldrig glömma bort vilka småförändringar det bara krävdes för att kunna må så här. Kan inte alla bara må bra?!

Kärlek!

Ser ett program på barnkanalen om präriehundar och blev sugen på att ha en som husdjur. Jag är helt enkelt väldigt sugen på något djur hemma. Har till och med funderat på hamster igen, för det är enkelt o så. Men jag vet att jag kommer avstå av flera anledningar. Men i framtiden...då blir det katt först. Utan tvekan. Det ska bli min belöning efter tre månaders fast arbete som socionom, för att ha stått ut med 3,5års studier.. En maine coon kommer det bli.

Men under tiden ska jag va sugen på en präriehund så länge...kolla så fina de är. Här pussas de. Aaaaw.

Simone kommer till vardagsrummet där jag sitter o sjunger högt på en låt som spelas. Hon räcker mig en påse som är knuten. Inuti finns det massa pusselbitar.

"Kan du öppna den här?" Säger hon...
Jag tar den o börjar öppna samtidigt som jag sjunger på o skojar lite genom att göra mig till. Hennes blick förändras inte, men ett litet leende letar sig fram. Hon tittar på mig o säger: "kan du skynda dig... Jag blir sen till klassen."


Haahhahhahahaa. Va? Vilken klass?
Min dotter är sötast...lika knasig som sin mor.