Ibland känner man inte igen människor på stan som hälsar, eller var som helst egentligen. Det händer väl alla? Men ibland, som tur är, väldigt få gånger känner man inte igen människors persona. Det är betydligt mer obehagligt.

Nästan så att det är en förlamande känsla, då man inte riktigt vet hur man ska handskas med situationen. Dessutom tampas med tankar om att motparten faktiskt själv känner av ens obekvämlighet och själv är obekväm. Jag vill aldrig mer hamna i en sån situation. Det var jobbigt.

Trackback-URL för detta inlägg: