10 dagar sedan sist. Datortiden går åt att uppdatera mig på diverse sidor. Facebook är väl den sida som får mest av mig förutom mailen. Annars blir det inte mkt datortid. Jag är nöjd med det. Men nu när jag har en skön hemmakväll on my own för första gången på länge kom suget för att skriva av mig med små små steg.

Jag har tänkt lägga ner den här bloggen. Men mitt hjärta vill inte riktigt. Finns mycket här för mig. Jag kommer förmodligen inte gå tillbaka för att läsa mer. Något som jag gjorde sporadiskt förr. Det finns ingenting att hämta från förr längre, förutom påminnelser. De behöver jag inte speciellt ofta och inte heller genom bloggen. Men när jag funderar kring hur många timmar bloggen, skrivandet, design-tiden tagit för mig och dessutom för alla som följt mig alla åren...nä... då går det inte.

Men jag kommer heller inte återgå till att vara en bloggare. Någon som i sin vardag återberättar tankar eller händelser. Jag får låta mig dras till bloggen. Då kanske det går en månad, mer eller mindre.

---

- Saknat Simone massor idag. Men nu är det bara en helg mellan oss.
- Lagade en väldigt god middag ikväll.
- Spenderade tid med vänner på olika håll.

Jag känner mig levande och kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig förr i mitt liv känt denna känsla av frihet, välbehag och stolthet över mig själv. Inte i förälskelse, inte i samband med föräldraskap eller någonting annat. Denna känslan är underbar. Me, myself and I.

Så jag tar mig en titt på världen som hänger på väggen, känner mig som en positiv del av den och lyssnar vidare på musiken.

Trackback-URL för detta inlägg: